jennifilur

Åhh, ja ännu en dag har gått. As skönt känns det att få skriva av sej lite här. Vi fick se en föreställning idag kommer tyvär ej ihåg vad den heter, men den var grymt bra. Efter det fick vi disskutera i grupp med hon som var producent. Hon frågade om vi visste hur många det var som blev våldtagen varje år, jag tippade på en tusen personer kanske, rätta svarer var 20´000 personer!! Fyfan ! Hur fan kan man? Så jävla lågt. Hon berättade oxå att för bara några år sedan så blev att om man tar hem en tjej som är så full så hon inte ens kan gå, och har sex med henne, om typ man sover och dom har sex me henne, så är det våldtäkt.. Jag förstår inte hur fan man kan sjunka så lågt. De flesta ställen tjejer ska vara oroliga att vara är hemma, det är där de mesta händer.

Ja nu ikväll blire väl, sitta i sängen å försöka skriva klart Naturkunskaps rapporten, har ett mål och det är att den ska vara klar till fredag. Hoppas på det.

Jag har en dröm, det är bara en som vet om den. Den drömmen betyder mycket för mej. Det är en stor dröm. Men jag har också en dröm som ingen vet om, jo kanske Emelie E, jo de vet hon nog, Johanna kusin vet nog oxå om den. Men inte "Du". Jag vet inte vad jag ska göra, vet inte hur jag ska tänka. Ibland tänker jag som dej, och ibland bara går det inte. jag förstår inte vad du menar med allting. Går de inte att visa lite tydligare? Vill bara åka härifrån och se vad alla säger, om det ens är någon som hör av sej till mej..

Finns du här för mej? eller har jag bara helt jävla fel?

Jag vill prata med dej, men du lyssnar aldrig när jag pratar, om jag berättar något jobbigt lyssnar du men skiter fullständigt i det.. Vem fan ska jag prata med då? Varför kan du inte bara lyssna å hjälpa mej, näe jag får ringa pappa istället, kul, han är i stockholm, ska jag ringa och gråta till honom då så han inte hör vad jag säger i telefon?

Jag har inte gjort allting bra här i livet, gjort många fel val, och gjrot mycket fel sagt fel saker och jag ångrar det så otroligt mycket, alla dumma saker jag sagt till "Dej" och alla andra. Förlåt.. m.m Men jag har faktist inte alltid gjort så här, jag har faktistvarit en glad snäll tjej. Men någonting hände för två och ett halvt år sedan. Jag började äta p piller. Då vart det surt, grinigt, deprimerande, ledsen, ont i huvudet och magen. Nu, förra måndagen var jag till en homeopat, hon kollade mej i ögonen och visste ingenting om mitt förflutna, hon bara kollade mej i ögonen och frågade om jag var deprimerad? Ja ont i huvudet? Ja Ont i magen? Ja Lätt irriterad, Ja, hon såg allting i mina ögon, hon frågade om jag åt p piller ja, hur länge sen tbx? två och ett halvt år, hur länge har du varit sur och allting? två och ett halvt år ca. Hon sa åt mej att ska jag bli glad igen ska jag sluta med p pillren, jag fick sluta på en gång när jag kom hem, jag känner mej mycket gladare och så.